Någon som har sett Anna?
Det är svårt att utifrån statistik bedöma hur förtroendevalda sköter sitt uppdrag. Därför måste de bli bättre på att själva berätta vad de gör.
Den som lyssnat på en interpellationsdebatt i riksdagen vet att antalet inlägg är ett dåligt mått för att bedöma ledamöternas arbetsinsats. Sessionerna är till delar ett spel för galleriet. I sin hemort kan ledamoten sedan säga till lokalpress och väljare att man minsann ställt det ena eller andra statsrådet till svars.
Om det ändå vore så väl. Åtskilliga inlägg har inte större värde än att de adderas på ledamotens ”titta-vad-jag-har-varit-aktiv-konto”.
Att på motsvarande sätt bedöma hur Europarlamentariker sköter sitt uppdrag riskerar likaledes att bli missvisande. Jag har därför sökt i EU-statistik, mediearkiv och på nätet, väl medveten om att inte heller det ger hela bilden. Det här är ingen fullständig genomgång utan en spaning efter vilka som utmärker sig som osedvanligt aktiva respektive osynliga.
En inte obetydlig arbetsuppgift är att delta i den svenska debatten. Den enskildes tumme med medier ska inte underskattas. Men samtidigt: är man drivande i en fråga så blir man oftare uppbjuden.
Marit Paulsen (FP), Alf Svensson (KD), Cecilia Wikström (FP) och Christofer Fjellner (M) syns och hörs mycket på hemmaplan. En slagning i Mediearkivet ger var och en av dem mer än 100 träffar de senaste 90 dagarna.
Christian Engström från Piratpartiet når inte upp till en tiondel. Jag får tio träffar, varav alla utom en är en uppräkning av vilka som sitter i EU-parlamentet eller annan referens där hans namn ingår. En debattartikel i Dala-Demokraten är i stort sett det enda han presterat i detta sammanhang.
Men det är ändå mer än Anna Ibrisagic (M), som varken skrivit något själv eller blivit intervjuad. Bakom de tre träffarna hittas bara samma listor som Engström och alla parlamentariker figurerar på.
Kanske har Ibrisagic lagt krutet på arbetet i parlamentet? På EU-parlamentets webb sammanställs aktiviteterna. Då framgår att Ibrisagic den 13 juni tog till orda om pressfrihet i ett 8 meningar långt inlägg. Och att hon sedan vilade rösten till den 20 november innan hon talade, ungefär lika länge, igen.
På votewatch.eu listas de förtroendevaldas insatser som rapportör, skuggrapportör och frågeställare. Jag avgränsar min sökning till hösten (från 14 juli till i dag).
Ibrisagic har under denna tid inte rapporterat någonting. Som jämförelse kan nämnas att Cecilia Wikström (FP) varit rapportör 6 gånger och skuggrapportör 9.
Att ställa frågor till kommissionen eller rådet är en viktig uppgift, som ledamöterna tilldelas av sin politiska grupp. Ibrisagic har fått detta förtroende 5 gånger. Under samma tid har Wikström ställt 100 frågor.
Christofer Fjellner (M) är inte bara aktiv i plenum. Han bloggar och twittrar med en imponerande frenesi. De väljare som röstat på honom får hela tiden tillbaka uppgifter om vad han gör, vad som är på gång och hur han förhåller sig politiskt till de frågor som är i luften.
Ibrisagic har ett Twitterkonto. Men det är tomt. Och hon bloggar inte. Hennes pressekreterare berättar att hon meddelar sig genom Facebook.
Men en koll från höstens aktiviteter visar att det ibland går mer än en månad mellan tillfällena. Och att inläggen kan bestå av någon vacker bild från Stockholm, ett par ord om choklad eller något faktiskt politiskt. Så här ser inläggen från den 12 september ut: ”Strassburgveckan är över och jag kan inte påstå att jag är ledsen över det...”.
Jag frågar Moderaternas pressansvarige i parlamentet, Per Heister, vad Ibrisagic egentligen gör. Han säger att hon lägger sin kraft på utskottsarbetet.
Men en genomgång av svenskarnas insatser i utskotten, publicerad på europaportalen.se, ger snarare motsatt bild. Ibrisagic har den näst sämsta närvaron i det utskott där hon är ordinarie. Hon har bara deltagit i 54 procent av mötena, jämfört med Isabella Lövin (MP) som varit på plats 98 procent i sitt. Uppgiften som ersättare i sitt andra utskott sköter Ibrisagic ännu sämre. Där har hon inte besökt ett enda möte. Ibrisagic har inte velat svara på frågor från Europaportalen. Och hon svarar heller inte på mejl från mig.
Den undermåliga närvaron är förstås mumma för alla som avskyr EU och misstror politiker. Men samtidigt förödande för de parlamentariker som sliter som djur och som verkligen anstränger sig för att hålla väljarna underrättade.
Bland alla de röster jag samlat upp inför den här texten finns flera som säger att de knappt sett Ibrisagic under hösten. Det finns också några som tvärtom hävdar att hon är både duktig och aktiv, men att det diplomatiskt präglade arbetet i utrikesutskottet inte ger samma synliga avtryck som arbetet i utskott som arbetar med lagstiftningsfrågor.
Men på något sätt måste information föras tillbaka till väljarna. Och brister inte Ibrisagic i något annat avseende så brister hon i alla fall där.
Bättre hade väljarna förtjänat.
Det är svårt att utifrån statistik bedöma hur förtroendevalda sköter sitt uppdrag. Därför måste de bli bättre på att själva berätta vad de gör.
Den som lyssnat på en interpellationsdebatt i riksdagen vet att antalet inlägg är ett dåligt mått för att bedöma ledamöternas arbetsinsats. Sessionerna är till delar ett spel för galleriet. I sin hemort kan ledamoten sedan säga till lokalpress och väljare att man minsann ställt det ena eller andra statsrådet till svars.
Om det ändå vore så väl. Åtskilliga inlägg har inte större värde än att de adderas på ledamotens ”titta-vad-jag-har-varit-aktiv-konto”.
Att på motsvarande sätt bedöma hur Europarlamentariker sköter sitt uppdrag riskerar likaledes att bli missvisande. Jag har därför sökt i EU-statistik, mediearkiv och på nätet, väl medveten om att inte heller det ger hela bilden. Det här är ingen fullständig genomgång utan en spaning efter vilka som utmärker sig som osedvanligt aktiva respektive osynliga.
En inte obetydlig arbetsuppgift är att delta i den svenska debatten. Den enskildes tumme med medier ska inte underskattas. Men samtidigt: är man drivande i en fråga så blir man oftare uppbjuden.
Marit Paulsen (FP), Alf Svensson (KD), Cecilia Wikström (FP) och Christofer Fjellner (M) syns och hörs mycket på hemmaplan. En slagning i Mediearkivet ger var och en av dem mer än 100 träffar de senaste 90 dagarna.
Christian Engström från Piratpartiet når inte upp till en tiondel. Jag får tio träffar, varav alla utom en är en uppräkning av vilka som sitter i EU-parlamentet eller annan referens där hans namn ingår. En debattartikel i Dala-Demokraten är i stort sett det enda han presterat i detta sammanhang.
Men det är ändå mer än Anna Ibrisagic (M), som varken skrivit något själv eller blivit intervjuad. Bakom de tre träffarna hittas bara samma listor som Engström och alla parlamentariker figurerar på.
Kanske har Ibrisagic lagt krutet på arbetet i parlamentet? På EU-parlamentets webb sammanställs aktiviteterna. Då framgår att Ibrisagic den 13 juni tog till orda om pressfrihet i ett 8 meningar långt inlägg. Och att hon sedan vilade rösten till den 20 november innan hon talade, ungefär lika länge, igen.
På votewatch.eu listas de förtroendevaldas insatser som rapportör, skuggrapportör och frågeställare. Jag avgränsar min sökning till hösten (från 14 juli till i dag).
Ibrisagic har under denna tid inte rapporterat någonting. Som jämförelse kan nämnas att Cecilia Wikström (FP) varit rapportör 6 gånger och skuggrapportör 9.
Ibrisagic har under denna tid inte rapporterat någonting. Som jämförelse kan nämnas att Cecilia Wikström (FP) varit rapportör 6 gånger och skuggrapportör 9.
Att ställa frågor till kommissionen eller rådet är en viktig uppgift, som ledamöterna tilldelas av sin politiska grupp. Ibrisagic har fått detta förtroende 5 gånger. Under samma tid har Wikström ställt 100 frågor.
Christofer Fjellner (M) är inte bara aktiv i plenum. Han bloggar och twittrar med en imponerande frenesi. De väljare som röstat på honom får hela tiden tillbaka uppgifter om vad han gör, vad som är på gång och hur han förhåller sig politiskt till de frågor som är i luften.
Ibrisagic har ett Twitterkonto. Men det är tomt. Och hon bloggar inte. Hennes pressekreterare berättar att hon meddelar sig genom Facebook.
Men en koll från höstens aktiviteter visar att det ibland går mer än en månad mellan tillfällena. Och att inläggen kan bestå av någon vacker bild från Stockholm, ett par ord om choklad eller något faktiskt politiskt. Så här ser inläggen från den 12 september ut: ”Strassburgveckan är över och jag kan inte påstå att jag är ledsen över det...”.
Jag frågar Moderaternas pressansvarige i parlamentet, Per Heister, vad Ibrisagic egentligen gör. Han säger att hon lägger sin kraft på utskottsarbetet.
Men en genomgång av svenskarnas insatser i utskotten, publicerad på europaportalen.se, ger snarare motsatt bild. Ibrisagic har den näst sämsta närvaron i det utskott där hon är ordinarie. Hon har bara deltagit i 54 procent av mötena, jämfört med Isabella Lövin (MP) som varit på plats 98 procent i sitt. Uppgiften som ersättare i sitt andra utskott sköter Ibrisagic ännu sämre. Där har hon inte besökt ett enda möte. Ibrisagic har inte velat svara på frågor från Europaportalen. Och hon svarar heller inte på mejl från mig.
Den undermåliga närvaron är förstås mumma för alla som avskyr EU och misstror politiker. Men samtidigt förödande för de parlamentariker som sliter som djur och som verkligen anstränger sig för att hålla väljarna underrättade.
Bland alla de röster jag samlat upp inför den här texten finns flera som säger att de knappt sett Ibrisagic under hösten. Det finns också några som tvärtom hävdar att hon är både duktig och aktiv, men att det diplomatiskt präglade arbetet i utrikesutskottet inte ger samma synliga avtryck som arbetet i utskott som arbetar med lagstiftningsfrågor.
Men på något sätt måste information föras tillbaka till väljarna. Och brister inte Ibrisagic i något annat avseende så brister hon i alla fall där.
Bättre hade väljarna förtjänat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar